Varför
Vad sanning är kan tyckas trivialt och i de flesta situationer är vi så överens att det inte finns anledning att utreda saken. När det kommer till frågor om sådant som exempelvis religion och rättvisa gör dock våra skilda åsikter att vi måste fundera över dels vad vi själva ställer för krav på det vi väljer att ta för sanning, dels hur vi ska förhålla oss till vad andra kräver av det de tar för sanning. Jag ser det som en av filosofins uppgifter att reflektera kring bristerna i den nedärvda föreställningen om sanning utan att för den skull avfärda den till förmån för dåligt igenomtänkta alternativ som att lita på auktoriteter som inte får ifrågasättas eller att uppgivet dra slutsatsen att ingen uppfattning är bättre än någon annan. Det är min förhoppning att en nyanserad syn på vad sanning är kan nyansera vårt sätt att förhålla oss till det vi tar för sant och att det i sin tur kan betona vikten av att försöka förstå andra och komma överens.